Welcome back.

Nu tänker jag inte hålla på såhär längre. Jag har kommit fram till att det är bättre att såra än att bli sårad. Jag menar, om jag bara ska gå runt och bli sårad och sviken, hur ska jag orka klara det hära då. Nej nu säger jag bara Välkommen tillbaka gamla Amanda. Nu tänker jag vara som förr, jag tänker svina utav bara helvete. Jag ska vara elak mot exakt allt och alla och jag ska ligga med precis vem fan jag vill, när jag vill. För nu är jag less på att alltid tänka på alla andra, nu ska jag bara bry mig om mig själv.

Idag äre det sista April och jag ska alldeles strax åka ner på stan och gå på bolaget. Tro mig, jag ska supa utav bara fan. Jag ska bli full och odräglig, jag ska fyllesnacka och ha en massa fyllesex. Nej så är nog inte riktigt fallet. Vi ska ju bara grilla och mysa lite så jag lär nog inte supa mig full.

Pappa, jag kommer aldrig att glömma dig eller sluta att älska dig. Jag väljer bara att byta bort smärtan mot annat. Förlåt att jag inte allltid finns där och vakar vid din sida. Men jag älskar dig över allt annat. Lämna mig aldrig ensam här pappa, du är mitt allt.

Take my pain away.

Önskar jag kunde beskriva med ord hur jag känner. Men det går inte och skulle jag ändå försöka så skulle ingen förstå. Att känna sig så hjälplös som jag känner mig, det är fruktansvärt jobbigt. Att bara se på och inte kunna ta bort smärtan eller ens göra allting lättare, det är hemskt. Jag önskar jag kunde ta all din smärta pappa, än finns det plats kvar i min kropp som inte är genomborrad av smärta. Det finns små, små skärvor i mig som fortfarande hoppas och som fortfarande känner sig lite smått glad ibland. Men jag offrar gärna det för att ta din smärta så att du mår bra. Mitt liv är ju ändå så himla kasst och det suger sten hårt. Blir man inte sviken så är man själv den som sviker.

Trodde jag kunde bo kvar i Söderfors och gå klart skolan. Men tyvär så har dom slagit av elen. Så jag har sovit utan el sen i fredags, det har inte varit så himla roligt kan jag säga er. Ingen mat och inge lyse, varmvattnet kom om du spolade ett bra tag, sen på nätterna blev det jättekallt. Nej usch, det var inte alls nå roligt.

Tack Erik för att du gör mina dagar lite lättare att leva, utan dig hade jag nog aldrig klarat av det här. Du stöttar när alla andra sviker, du uppmuntrar när alla andra klagar. Alla borde ha en sån som du, tack för att du är min och för att du finns i mitt liv. Du är underbar och jag tycker om dig en massa <3

Pappa, lämna mig aldrig, snälla försök klara det här. Jag hjälper dig och jag finns alltid här för dig.

Snälla, lämna mig aldrig.

Mitt liv suger.

Om man nu får säga så, men jag tycker iallafall att mitt liv suger. Det har gjort det bra jävla länge nu, men nu är det snart riktigt nära bristningsgränsen. Jag känner att jag börjar tappa kontrollen och det börjar sakta men säkert att spåra ur. Hur mycket mer ska jag orka ta, är det verkligen meningen att man ska må såhär dåligt hela tiden. Finns det något slut på det här och när kommer jag någonsin att få vara lycklig. Klockan tre ska alla anhöriga vara på Akademiska sjukhuset i Uppsala, ett möte för oss som är kvar. Jag är riktigt rädd för vad dom ska säga, men på samma gång nyfiken. Att träffa pappa igår, det var riktigt jobbigt. Han har blivit sämre och gråter väldigt mycket. Varje tår som rinner från hans ögon, gör hål i mitt hjärta. Att se han lida som han gör, det gör fruktansvärt ont i mig. Önskar att det vore jag som satt där och inte han, han förtjänar det inte. Om jag ändå bara visste vad det är han försöker säga, då hade han kanske varit lite gladare.

Tack Erik för att du finns vid min sida och stödjer och stöttar mig. Du tröstar mig när jag är ledsen och skrattar med mig när jag är glad. Du skrattar även åt mig, men det är enbart bara för att jag är så dum i huvudet. Men det är du med, så det gör inget. Du är den mest underbaraste och mest godhjärtade människa jag någonsin har träffat. Jag hoppas att du förstår att jag alltid kommer att stå vid din sida så som du står vid min, tack för att du gör mina dagar lite lättare att leva.



I wish I could take away your pain, dad.

Frågor utan svar.

Det finns så många frågor jag vill ställa, men jag vet att jag aldrig kommer att få några svar. Förstå alla minnen man har som man vill prata om, eller bara nå så simpelt som hur han gör sin underbart goda köttfärssås. Hur ska jag få reda på det nu liksom, hur ska jag få svar på allt jag vill veta. Det är nu man märker hur skört livet är, att det kan ta slut när som helst. Jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden så att jag kunde fråga allt jag vill ha svar på. Jag önskar även att jag hade åkt in med dig tidigare, då hade kanske det här aldrig hänt. Men jag antar att det hade hänt ändå. Dom säger till  mig att jag inte ska ta på mig skulden, att det inte är mitt fel, men det känns som det. För tänk om jag hade åkt in med dig tidigare, när du sa att du inte mådde bra, då kanske du hade varit frisk nu och kunnat prata och levt ett normalt liv.

Att inte veta om du kommer att överleva eller om du kommer att dö, det gör fruktansvärt ont i mig. Jag önskar så innerligt att det var jag som låg där och inte du. Jag hoppas att du förstår hur mycket jag älskar dig pappa. Du är den bästa som finns och jag kommer aldrig att överleva utan dig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, allt känns så konstigt och tomt. Tänk om jag hade varit i Söderfors nu, jag hade aldrig klarat av att vara där själv. Tur att jag får bo hemma hos mamma, där vi kan dela på sorgen, den lilla som kommer ut ur mig. Vill fortfarande känna mig stark, vill inte känna efter riktigt. Är rädd för att jag ska brista, gå sönder ungefär.

På torsdag ska vi till dig, alla anhöriga skulle dit. Vad äre dom kommer att säga, är rädd för att höra sanningen men vill samtidigt veta. Vi ska även dit imorn, du mår tydligen sämre. Kommer du att dö nu pappa. Jag vill inte det. Jag älskar dig pappa. Lämna mig aldrig. <3

Varför ?

Jag trodde aldrig att den här dagen skulle komma. Varför nu, varför så tidigt. Jag trodde jag skulle vara äldre när det här hände. Jag vet inte vad jag ska göra nu och hur jag ska ta det här. Jag önskar ärligt att jag kunde ta din plats, att det var jag som låg där och inte du. Jag får en massa skuldkänslor, känns som att jag hade kunnat gjort mer. Att jag hade kunnat åkt in med dig tidigare. Vafan ska jag göra nu, jag kommer aldrig mer att kunna prata med dig eller fråga dig något. Jag kommer att sakna dig nå så fruktansvärt mycket. Jag tror nog att man aldrig kommer att kunna förstå hur det känns förens man själv verkligen är där. Det är hårdare än jag säger att det är, jag vill vara stark, inte visa mig svag inför min lillesyster. Men jag lovar det gör exakt lika ont för mig, jag vill bara inte inse att det är sant. Det är jobbigt att se och jobbigt att känna. Jag tror inte att jag kommer att klara av det här.

FATTAR NI, JAG KOMMER ALDRIG MER KUNNA PRATA MED HAN!

VARFÖR DU PAPPA ?

Jag älskar dig .

Nu ska vi se.

Idag händer en massa kul, men jag vet inte riktigt om det blir som jag har tänkt mig. Allt ska vara en hemlighet än så länge. Tänker inte skriva mycket nu med tanke på att jag snart ska åka. I natt hade jag en massa mys, synd bara att det är som det är. Jag önskar du kunde skippa det där vänner snacket, för jag förstår annars inte varför du håller på som du gör. Nej, fixa frillan och på med mascara, sen är det staden som gäller. Tjingeling!

Konstigt och knas.

Jag trodde att allt skulle bli annorlunda, jag sårar dom jag tycker om och jag beter mig som en idiot. Jag önskar att allt vore lite lättare. Att tycka om någon som inte tycker om en tillbaka, det är inte alls lätt. Jag hatar den känslan. Men vad ska man göra, man kan ju inte tvinga någon att tycka om en. Samma sak som att jag inte kan rå för hur jag tycker och känner. Jag har haft underbara dagar här i Gävle, träffat en massa människor. Nya människor som jag börjat gilla en massa, vissa lite mer än andra. Kanske borde jag bara åka hem tillbaka till Söderfors och fundera på hur jag vill ha det och vad jag känner. Jag hatar meningen, vi kan väl bara vara vänner. Jag tycker du kan stoppa upp den meningen nånstans. Klart som fan vi kan bara vara vänner, men det kommer nog ta ett tag innan jag kommer att se dig som bara en vän. Jag litar inte alls på mig själv när det gäller sånna här saker. Näe, nu lägger jag ner, ska ta bussen nu till Finnböle om nån timme. Åka till Tierp med Lisa, snacka skit och ha det bra. Så fuck off , vi hörs sen. Tjingeling!

Börjar ordna sig.

Sitter just nu och lyssnar igenom dom 8 brända skivorna jag fixade igår. Det enda jag skulle behöva nu är ett par feta högtalare. Mina suger och dom i lokalen suger ännu mer. Aja, snart kommer Tobias och hämtar mig, för idag åker jag till Gävle. Igår var jag även i där med Lisa och Malin. Vi fikade och sen shoppade vi, jag köpte skor och väska. :D Nej nu måste jag packa och kolla alla saker jag ska ha med mig. Tjingeling!



Supersnygga jag en morgon hemma hos Fillan. :D

Ja men hallå.

Festade igår då, eller jag drack rättare sagt. En massa jävla vin, köpte en tre liters av syrran. Usch och fyfan vad jag blev full, helt sjukt. Jag brukar inte bli såhär full på en gång. Haha, men jag hade väl lite kul iallafall. Nej nu ska jag klä på mig och åka och käka med Fillan och Sandrah. Sen kommer Marcus hit. Hur nu det ska gå, äh vi får väl se. Hörs då. Tjingeling!

Jobbigt allt det här.

Att hålla på och fixa en fest är hårt och krävande, det är så mycket man måste tänka på och allt måste stämma. Bara musiken är ett jävla krångel, med tanke på att alla lyssnar på så mycket olika. Sen måste man fixa med högtalare och fixa med belysning, fixa vägbeskrivning så att alla hittar. Plus att man aldrig vet säkert om någon kommer. Men jag hoppas iallafall att det kommer att funka fint och att alla kommer att ha roligt. Men sånt där brukar ordna sig, bara inte jag hinner bli så jävla full innan alla kommer. Haha. Nej då, det tror jag nog inte heller. Aja, nu måste jag käka lite och sedan följa med Mikaela till akuten, för stackars lilla hon har ramlat i en trappa och slagit huvudet. Så, på återseende. Tjingeling.

Tankar.

Sitter här och funderar och jag kommer inte fram till nånting. Önskar att det fanns ett slut på allting. Jag skulle kunna byta mitt liv mot vems som helst, orkar inte leva såhär. Att ha ständig ångest och alltid vara deprimerad, jag orkar inte det. Jag önskar så innerligt att jag visste vad jag ska göra. Fan för alla nätter , det är då allting är svårast, vill inte att dom ska finnas. Alla dessa sömnlösa nätter, alla tårar som jag inte vågar släppa fram. Jag vill inte gråta mig till sömns, det har jag gjort i så många år. Jag hatar att när jag precis känner lycka och allt är lugn och frid i mitt inre, ja då raseras allt och mina känslor och tankar blir som en orkan. Jag ska aldrig tillåta mig själv att vara lycklig igen, för det kan ta slut på en sekund. Lika bra att känna ingenting så blir man inte sviken och besviken. Men all denna ångest är inte heller kul att leva med. Vad skulle jag göra utan mina vänner och familj, jag skulle nog gå in i mörkret och aldrig hitta ut. Jag är så vilsen i mig själv att jag snart inte vet vad jag heter. Jag är säkert självisk, men vad har jag gjort för att förtjäna det här. Nej, jag kommer nog till min bristningspunkt snart, då det inte finns någon återvändo. Snart lägger jag ner, det tjänar ändå ingenting till.

Fixat och klart.

Ja min lillesyster gick och hyrde lokalen idag, så nu är det fixat, plus att det kommer en massa folk till festen. Men fler får gärna komma om dom vill. Bara roligare ju fler det kommer. Det som var så skönt var att vi kunde hämta nycklarna redan om en vecka så att vi hinner fixa i ordnin allt innan, plus att vi även fick lämna tillbaka nycklarna på söndag kväll. Snällt tycker jag, men det är nog bara för att det är en ny person som håller i det, den förra gubben var minst 100 år och för honom så lärde man lämna tillbaka nycklarna ungefär kl tio på morgonen efter. Så nu är allt det klart iallafall, så slipper man oroa sig för att den skulle vara bokad.

Idag har jag varit ute och gått med Mikaela i det mysiga vädret, skippade till och med jackan, det var så himla skönt ute. Men sen efter att vi hade suttit stilla ett tag så vart det lite kyligt. Sen har jag bara varit hemma hos Becca och nu är hon här och färgar håret på mig. Simon skulle ju även leka med mig kl fyra, men han kom ju inte som vanligt. Bra less på att sitta och vänta på han, så nu skiter jag i det. Nej nu ska jag vara social, det bränner i hårbotten, jobbigt.

Våren är här.

Har ni chansen så gå ut i det fina vårvädret, det är ju hur underbart som helst. Det tänkte iallafall jag göra nu, Mikaela och jag tänkte ta en promenad och snacka lite. Alltid uppskattat från min sida iallafall. Kom igen nu people, kom på min fest, ni vet att det kommer att bli roligt.

Hör upp!

Nu äre då såhär, den 11 april ska jag ha fest i min lokal i Sätra och jag vill att alla som vill ska komma. Så länge ni bara säger till innan så får ni komma. Så att jag kan fixa vägbeskrivningar och sånt. Jag längtar iallafall som bara den till festen, jag kommer att ha hur roligt som helst och inget kommer att förstöra den kvällen för mig. Jag längtar även till den 22 april för då ska jag på studenkryssning och det ska också bli hur kul som helst. Nu dampar min data så nu kan jag inte skriva nå mer. Tjingeling!



Ge mig sommar och färgen tillbaka.

Första april.

Du är grundlurad, allt jag säger idag kan ju alla ta med lite salt. För jag tycker det är sjukt kul att luras. Som i bdb, att jag ska vara gravid, det är bara bullshit. Så , april april din dumma sill jag kan lura dig vart jag vill. Tjingeling!

Vad hände ?

Jag måste ta tag i mitt bloggande, känner att jag saknar det fruktansvärt mycket. Men jag vet bara inte vad jag ska skriva. Känner mig fortfarande tom, har jag inte kommit ut ur chocken eller vill jag bara inte inse att det är som det är. Men jag får försöka helt enkelt, tycker synd om mina kompisar som får lida för det. Men jag tror nog dom förstår att allt kommer att gå över och bli bättre, för det kommer väl det ? Jag vet ingenting just nu, vill att allt det här ska vara slut. Jag ska aldrig mer i hela mitt liv bli kär igen, jag ska göra som vanligt. Knulla runt som det så fint heter, ursäkta språket, men ni behöver ju inte läsa om ni inte vill. Det finns liksom inge känslor iblandade då och man blir inte sårad, så varför inte gå tillbaka till mitt gamla jag. Fan vad patetisk jag måste låta nu, men jag är så fruktansvärt trött på att alltid bli sårad. När jag väl släpper in någon i mitt hjärta så hugger dom tag i en bit och sliter och spottar och stampar på den. Så varför ens försöka liksom, nej singel tills jag dör. Jag klarar mig fin fint med mina underbara vänner. Tack Simon och Felicia för att ni finns vid min sida när alla andra sviker, tack för att ni får mig att skratta. Ni är underbara. Sådär, nu har jag ännu en gång lättat på hjärtat, eller det som finns kvar av det.



Tack Simon för att du finns vid min sida. <3



Tack Felicia för att du också finns där. <3

RSS 2.0


bloglovin bloglovin