Nu är det löst.

Tror jag iallafall, allt är så komplicerat. Jag har nämligen en pojkvän som verkligen inte kan visa eller säga sina känslor. Jag blir tokig på det , kan inte gå och låtsas längre att allt är bra. Så jag tog ju upp det med honom ikväll när han var här, men då blev det ju som det blev. Ett jävla liv, men jag accepterar att det kan vara svårt. Jag menar, hans livssituation är ju kanske inte den bästa, så jag får nog lugna mig ett tag. Iallafall så ringde han sen och vi pratade i nästan 2 timmar, vi pratade om allt mellan himmel och jord. Kändes så skönt att få ur sig en massa och han bad om ursäkt, eller fast ändå inte. Men allt blev till slut väldigt bra iallafall och han sa t.o.m att han tyckte om mig innan han la på. Ibland tycker jag faktiskt synd om han , men ändå så vet jag att han får skylla sig själv. Men jag tycker att allt är så konstigt på någe vis. Men som sagt, jag visste ju ändå vad jag gav mig in på, men jag trodde ju inte att det skulle bli såhär svårt direkt. Men i september kommer allt att bli bättre. Jag kan förstå att han blir stressad, jag menar han har ju jobbet plus att han ska fixa hans syrras kåk, så det är väl klart att det blir stressigt. Jag kommer inte att få träffa han nånting nu nästan när han ska vara hos sin syster, så han bjöd dit mig, men jag vill ju inte bara klampa på. Hoppas att allt är okej att jag kommer dit, annars så stannar jag ju självklart hemma. Ska fråga Marcus imorn om han kan fråga henne först, pinsamt annars jue. Haha! Näe vet ni vad, nu sitter jag och svamlar en massa. Kanske ska berätta vad jag har gjort idag istället.

Marcus ringde ju och väckte mig i morse, jag hade tyvär tryckt av alarmet på telefonen, fy mig, så det var ju bra att han ringde. Men jag vart ledsen och arg så jag var nog inte så trevlig att prata med. Sen tog jag bussen till skolan och hade min kombi kurs i Människan socialt och kulturelt, och Etik och livsfrågor. Jag var bara mest sur och tvär och satt där och surade. Haha. Sen efter lektionen var slut så gick jag till Brorsans som vanligt, lämnade laddaren till Mikkan och satte mig ner och väntade på att Marcus skulle komma och hämta mig. Men jag är ju ganska så smart ibland så jag tänkte passa på att plugga lite medans jag ändå satt och väntade, så jag gjorde läxan vi fick idag. Den som jag hade planerat på att spara tills imorn. Sen när jag hade gjort det så insåg jag att jag hade enda till sportlovet på mig att göra den. Jävlar vad jag är snabb ibland. Haha, nä men det känns ju skönt. Ha det avklarat. Då kan man njuta mer av tillvaron, jag känner mig så jävla bäst just nu. Nej nu ska jag fanimej ut på en promenad, om nu Fillan kommer snart. Imorn blir det till att gymma lite med Smedäng. Yeey! Roligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0


bloglovin bloglovin