Prestationsångest.

Ja jag lider av svår prestationsångest, har gjort det sen jag var yngre. Jag skulle kunna sitta här nu och skriva om mitt liv och att just nu suger det sten hårt, men jag orkar inte gnälla och jag tror inte att ni som läser min blogg vill höra det. Kan bara säga att jag inte mår så bra för tillfället, eller har inte gjort det en längre tid. Men jag ska försöka ta i tu med allting i sinom tid, jag kan inte ta allt på samma gång. Känner att bristningspunkten är väldigt nära och jag känner en jävla massa krav. Nej nu ska jag ju inte sitta och gnälla, vill inte att alla ska tro att jag sitter och gråter över ett par hål i strumporna. Men ibland så är livet bara så fruktansvärt jobbigt och orättvist och tråkigt och super duper onödigt på någe vis. Känner att allt går emot mig just nu, inget vill liksom gå min väg, nä allt ska bara skita sig. Känner att jag bara vill ställa mig rakt upp och ner och skrika stopp, sluta snurra jorden, jag vill kliva av. Bara ta några veckors paus från mitt jobbiga liv. Nej fyfan, ibland (läs ganska ofta) önskar man att man hade en massa pengar och kunde köpa allt man pekade på. Livet kanske inte skulle bli lyckligare och gladare, men det skulle bli förbannat mycket lättare. Nu har jag skrivit att jag inte ska sitta här och gnälla, men jag gör det ändå, känner liksom att jag inte kan vara positiv. Vill bara ta ett inlägg och skriva att allt är piss och att mitt liv är inte värt ett dugg just nu.

Tack och lov att jag har min familj och mina vänner som ställer upp när det blir lite extra kämpigt. Plus att jag har ju min underbara pojkvän som det är jätte lätt att prata med, och till honom kan jag säga precis exakt allt. Och det mina kära läsare, det är skit bra, det bästa man kan ha i ett förhållande. Man måste kunna prata och diskutera med varandra. Även fast det kan bli lite dispyter och ibland lite fula ord så hör det till ett förhållande. Så länge det blir bra i slutändan så är det ju bra, inte sant ? Så tack allihopa för att ni gör min vardag lite ljusare. <3

Kanske man borde tillägga att jag har riktigt svåra sömnproblem också, som att det inte var nog med problem. Men vad gör man, jag vill ju inte börja käka sömnisar, för jag är så rädd att jag ska bli beroende och aldrig kunna sova utan. Vilken tur att jag är ledig imorn, annars hade det nog blivit jobbigt att gå upp. Fast jag kom precis på att om jag hade haft skola så hade jag iallafall börjat så sent så det hade inte gjort ett skit. Nej tack och adjö, vi syns i en annan miljö!

/Amanda - Visst är det skönt att gnälla lite ibland ? : D

Kommentarer
Postat av: Anonym

Att ha taskigt med pengar kan få vem som helst att må piss... finns inget som sätter sån oro i kroppen som just ekonomi. Du verkar ju vara en smart tjej och har ambitioner verkar det som, du ska inte tvivla på din egen förmåga och när det känns tungt så tar du i lite extra i stället och kliver över dom hinder som kommer i vägen... DÅ kommer du växa som person. Att fastna i en värld där allt känns jobbigt är svårt, men det finns bara en som kan ta sig ur den världen och det är du själv. Man kan inte förlita sig på andra, risken för besvikelse är stor då! Du måste tro på dig själv, och säga JAG KAN.. JAG ORKAR... och JAG SKA FAN I MEJ KLARA DET HÄR... och jag tvivlar inte en sekund på att du kommer klara allt du förutsätter dig att göra! Och du, ställ inte så höga krav på dig själv...! Man är själv sin värsta fiende.... och du måste inse att du är duktig även när det inte går din väg, huvudsaken är att man försöker... misslyckas man ja då försöker man igen... Tro på dig själv tjejen!



Hälsningar från en läsare =)

2009-01-14 @ 09:15:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0


bloglovin bloglovin