VILA I FRID STEPHANY

Ja vad ska jag säga, finns inga ord som kan beskriva denna tomhet. Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att hon skulle dö. Det känns overkligt och jag tycker så himla synd om Jennifer och henns familj. Hur går man vidare efter en sådan här sak, hur klarar man av att leva, andas, vara en normal människa. Hur kan man liksom fungera och vad ska man göra. Jag har inte umgåtts med Stephany på jättelänge, men när vi väl gjorde det så var vi oskiljaktiga. Jag ångrar att jag har varit så dålig på att höra av mig, det känns liksom skit dumt såhär efteråt. Nu och i fortsättningen ska jag ta vara på mina vänner ännu mer, allting kan hända så plötsligt.

Vi ska åka till London i september och jag och syster ska lägga en ros i Themsen för att hedra våran älskade ängel Stephany. Hon älskade att resa och att shoppa och festa. Hon har varit i London och därför känns det så himla rätt att göra det vi ska göra. Jag vet att hon inte skulle vilja att vi sörjde henne utan att vi ska gå vidare och inom sinom tid så kommer vi att göra det också. Vi kommer aldrig att glömma dig vännen och vi kommer alltid att ha dig i våra hjärtan. Du var som en lillasyster för mig och det känns så fruktansvärt hemskt. Du som var så full av liv och alltid hade ett leende på läpparna. Vila i frid "lillasyster", hoppas att du har det bra där du är. Vi som är kvar älskar dig.

Kommentarer
Postat av: Elin

Fint skrivet, Amanda!

2010-08-15 @ 19:26:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0


bloglovin bloglovin