SHIT, JAG KOMMER EJ PÅ

Nu blir det film men Gabriella, vi ska kika på Boogeyman 3 eller nått sånt. :P Ska vara vaken till halv ett för då ska jag väcka Robert, han börjar halv tre i natt. Tråkigt när han ska jobba hela tiden, men det blir ju fint sen när han får lön. Jag älskar min karl otroligt mycket och han gör mig så grymt lycklig. Nej nu är det film som gäller, pusshej.



BOOM GOES THE DYNAMITE

Jag saknar Robert, vill att han ska komma hem nu. Det är så tomt och tråkigt och trist utan han. Nej nu ska jag hoppa in i dushen och möta upp Ingela för att gå ner till Tempo.

Novemberkåsan var tokroligt och jag har nog aldrig varit så slut i kroppen som jag var efter igår. Kanske kan skriva mer om det senare, har inte riktigt tid just nu. Hörs då. Hej!

JAG VILL BARA HOPPA OCH SKRIKA

Jag har kanske en rolig nyhet, men tänker inte säga något förens allt är säkert. Nästa vecka får ni nog veta vad det är jag menar. Jag vågar inte riktigt vara glad för det här, för det kan lätt bli så att jag blir besviken. Fast i smyg så är jag jävligt glad.

Vill även tillägga att jag har världens underbaraste pojkvän och jag är så himla glad över att vi är tillsammans. Varje sekund utan min Robert är som en evighet. Jag älskar han innerligt och jag kommer aldrig att släppa taget om han. Du är bäst älskling.

Tror även att jag såg han som misshand
lade mig idag, men minnet sviker mig ännu så jag är inte riktigt säker på om det är han. Jag bådde hoppas och inte hoppas att det är han, det är på två sätt.

I morgon blir det Novemberkåsan f
ör fulla muggar med dom bästa, Clara och Tobias. Vi kommer att ha det tokroligt och jag tycker det är fruktansvärt tråkigt att inte mitt hjärta kan följa med. Tyvär så ska han nog jobba hela helgen så jag får åka utan honom. Jag kommer att sakna han varje sekund och jag kommer att längta hem till honom hela dagen.

Nej nu ska jag kika klart på filmen och sen så ska jag laga lite sen middag och invänta karln min, trevlig fredag.


Du är bäst älskling och tillsammans så är vi oslagbara.


FÖRSVINN FRÅN MITT HUVUD, SVIN

Vad är liksom poängen med allt, jag fattar liksom inte. Jag vill inte gå runt och må som jag gör. Nu lägger jag ner den här skiten, jag tänker inte ens ägna en tanke till åt det där jävla monstret. Jag ska till kuratorn på tisdag och prata, har liksom ingen aning om vad jag ska säga. Har fixat min samhällstjänst också, jag har ju missat fem dagar nu när jag blev misshandlad, men gjorde ett nytt schema idag.

Funderar på att lägga ut bilderna, på hur jag såg ut, men finns risk att vissa personer kanske tycker det är jobbigt att se på. Jag vet inte än, eller rättare sagt, jag vet ingenting just nu. Jag vill att allt ska vara som förut, jag hatar det här, mig själv och allt annat. Nej nu ska jag träffa Ingela och dra en rök, hörs hej.


Jag älskar dig Robert Voxström, glöm aldrig det.


JAG ÖNSKAR ATT DU INTE FINNS

Varför ska allting vara så svårt, jag önskar verkligen att allt kunde vara lite lättare. Jag hatar att jag mår såhär, jag hatar att det inte är jag själv som har gjort så att det är såhär. Nej nu ska jag äta lite mat och sätta mig ner i soffan och vänta på att hjärtat ska komma hem.

NI ÄR DOM BÄSTA SOM FINNS

Nu ska jag ta tillfället i akt och tacka alla som har stöttat mig och funnits vid min sida. Jag vet att jag bara har skrivit om Robert, men han var den som fanns där hela tiden. Han lämnade aldrig min sida och jag är han evigt tacksam. Jag älskar min pojkvän så himla mycket och jag kan inte ens föreställa mig ett liv utan honom, tack för att du finns och älskar mig. 

Sen så finns det ju självklart andra som har funnits där för mig, en av dom är min tokunderbara lillasyster Clara. Jag vet att det inte alltid kanske var lätt att se på mig och att veta vad som har hänt, speciellt inte för dig gumman, men jag är riktigt glad att du fanns där också. Du har stöttat mig långt efteråt och du har varit så himla underbar och snäll mot mig. Jag är dig evigt tacksam, jag hade gjort exakt samma sak för dig gumman. Jag kommer alltid att finnas där för dig och jag älskar dig så himla mycket. Tack för allt och jag hoppas att du vet att du betyder oerhört mycket för mig babysis.

Tack självklart till alla andra också som fanns där vid min sida, min underbara mamma och mina vänner. Såsom Simon, Gabriella, Johan, Annelie, Fredrik, Amanda, Kristian, Daniel, Kristoffer, Lisa, Rebecca, Mikaela, Robin, ja och alla andra. Ni vet att ni betyder och jag hade gjort samma sak för er som ni har gjort för mig.


Så tack allihopa, ni är och kommer alltid förbli guldvärda i mina ögon, tack!

VARFÖR, HUR KUNDE DU GÖRA DET?

Fortfarande svårt att inse, har iallafall skaffat hjälp nu. En kurator, kanske denne person kan få lite rätsida av mitt liv. Det har hänt alldeles för mycket i mitt liv som jag liksom bara har skyfflat undan, nu är det nog dags att ta fram allt igen och börja bearbeta. Jag har aldrig varit en sådan person som har kunnat prata om känslor och saker och ting, jag har alltid tagit allt själv, men till slut så blir det för mycket och inte ens jag kan ta allt.

Jag vill bara bryta ihop, gråta, skrika och bara vara. Det går inte, jag kan inte. Jag känner att om jag skulle göra det så skulle jag vara så farligt nära botten att jag aldrig mer skulle kunna hitta tillbaka upp igen. Jag skulle vara så deprimerad att jag nog aldrig mer skulle vara glad igen. Inte för att jag är nå speciellt glad nu heller.

Jag hatar att "han" har gjort det här mot mig. Jag hata
r att "han" har gjort så att jag inte känner någon glädje. Jag hatar att "han" är den sista personen jag tänker på innan jag somnar. Jag hatar att "han" är den första personen jag tänker på när jag vaknar. Jag hatar att "han" har gjort så att jag alltid är rädd. Jag hatar verkligen "han".

Utan alla som har funnits vid min sida, speciellt Robert, så hade jag nog aldrig klarat av att ens andas. Jag vet att jag måste gå vidare, för deras skull, och såklart för min. Jag önskar bara att jag så gärna kunde få minnas vad som har hänt, allt skulle liksom bara vara enklare att bearbeta då. Tack iallafall alla som fanns och fortfarande finns där för mig, ni är guldvärda och jag skulle göra exakt samma sak för er.

DU KUNDE HA DÖDAT MIG DITT AS

Orkar inte, tänker inte och vill inte slava framför bloggen igen. Jag skriver när jag känner för det i fortsättningen och det lär nog inte bli varje dag.

Allt som har hänt har varit svårt, riktigt svårt faktiskt. Har suttit och tänkt på det här i några dagar nu, att jag skulle sätta mig här och skriva av mig om allt. Men nu när jag verkligen sitter här så vet jag inte vad jag ska skriva. Börjar tvivla på mig själv faktiskt, vet inte om jag klarar av det här själv.

Hur många tårar jag än fäller så kommer aldrig mina minnen att komma tillbaka. Jag kommer aldrig att få veta vad som hände och varför allt blev som det blev. Hur kan man göra nått sånt här mot någon, hur kan man vara så himla elak? Och det värsta av allt är, jag kunde faktiskt dött.

Tack Robert för att du finns, du är en alldeles enastånde person och jag är dig evigt tacksam. Utan dig hade jag inte klarat av det här, utan dig så finns det inget hopp. Du är min dag, min natt, mitt liv, det är dig jag vill leva med och skapa en framtid med. Du är allt jag önskar och du är den absolut bästa pojkvännen i hela världen och jag älskar dig mest av allt. Tack!

VILKEN IDIOT, HUR KUNDE DU

Det märks att jag inte har skrivit på ett tag, alla mina läsare har liksom dragit. Men det gör inget, jag orkar iallafall inte sitta här. Har iallafall kommit hem från sjukhuset nu, ska skriva mer om allt som har hänt så fort jag mår lite bättre och kan se tangentbordet. På återseende. Kram.

Förlåt för dålig uppdatering, men jag orka...

Förlåt för dålig uppdatering, men jag orkar och vill inte skriva något just nu. Jag ligger på sjukhuset och Har gort det sen i lördagsnatt, jag skriver mer när jag kommer hem. Så ni får stå ut med om det är dålig uppdatering, jag tror nog att ni Har förståelse för det. Tur att jag har robert här, han gör allting lite lättare. Får tiden att gå lite fortare och gör så att smärtan blir uthärdlig. Jag älskar dig hjärtat.


RSS 2.0


bloglovin bloglovin