Operation, sen får jag kanske åka hem

Tiden går sakta, men ändå så himla fort här på sjukhuset. Är inne på min 4 vecka nu och jag börjar ledsna ganska så rejält. Fast när jag är med Elvira och myser med henne så går tiden alldeles för fort. Hon är redan 2 veckor och 2 dagar, shit vad tiden har gått fort.

Nu sitter jag bara och väntar på beskedet om när min operation ska bli. Jo för jag ska faktiskt opereras en gång till och jag är supernervös. Tänk att jag skulle få ett sådant dåligt hjärta, känner mig skitvärdelös. Aja, dom ska operera in en liten dosa under huden på mig, en sorts pacemaker kan man väl säga. Den kommer att sitta precis under huden så man kommer att kunna se och känna den, snacka om vidrigt.

Hur jag då känner inför det här, skit säger jag bara. Är riktigt nervös och jag ser inte fram emot att ha den där. Den må vara skitbra för mig och jag kan dö utan så det är ju bra att den finns. Men fortfarande så tycker jag det är riktigt läskigt att opereras och sövas. Sen när jag har fått den så kommer det att kännas som en spark i bröstet varje gång den ska hjälpa mig, inte så kul det heller.

Alla säger att det är en enkel operation och att det är ingen fara, men för mig är det hårt. Äh, bara att kämpa på och tänka positivt. Jag får ju åka hem snart när jag har fått den här "pacemakern". Då kan jag äntligen börja mitt liv med dom 2 bästa jag har, Elvira och Robert. Jag älskar er enormt mycket och jag är evigt tacksam och glad varje dag över att jag har er.


Den absolut finaste jag har, min stora tjej Elvira. Sötaste bebisen som finns, jag älskar dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0


bloglovin bloglovin