Rädsla är en hemsk känsla

Konstigt att så många finns kvar här fastän jag inte skriver något. Det är ju kul för då känns det ju mer värt det att fortsätta blogga.

Har fullt upp just nu i mitt liv och jag har liksom aldrig tid till att sitta ner och ta det lugnt. Även fast jag egentligen borde det. Jag har haft lite svårt att anpassa mig i mitt nya liv, som hjärtsjuk. Att vara mamma är det underbaraste som finns och det har jag inga som helst problem med.

Men att vara 24 år gammal och f
å en icd inopererad, det är svårt att hantera. Jag är rädd, konstant, rädd för att dö. Är så otroligt rädd att jag inte ska vakna upp på morgonen. Rädd för att jag inte kommer att få se Elvira växa upp. Rädd för att jag ska lämna Robert ensam.

Jag försöker inte att visa min rädsla, försöker alltid att hålla upp humöret. Allt för att dom i min omgivning ska få slippa trösta mig. Vill inte att Elvira ska känna min rädsla heller.

Jag tar det här istället, skönt att få s
kriva av sig lite. Att få dela med sig. Ni tycker säkert att jag är gnällig och att jag bara borde bita ihop och leva med det. Men fan så svårt det är, jag hatar att inte ha kontroll och jag brukar vara stark, men nu känner jag mig så himla liten och svag.

Jag saknar att ligg
a på sjukhuset, kan liksom aldrig slappna av här hemma. Där hade dom koll på mig och det var omöjligt att dö. Här hemma kan jag ramla ihop när som helst och jag kan bara gå och vänta på det. Det är hemskt vad man tar livet för givet, när det kan vara över så himla fort.

Jag försöker hålla igång, vara i farten
och göra saker. Vill inte sitta still och känna en massa. Vill få vara levande och må bra. Vill träffa folk och jag vill umgås. Jag är världens stoltaste mamma och jag kommer att göra allt för min dotter, söta lilla Elvira. Hon är mitt ljus, mitt liv och framför allt mitt hjärta. Jag älskar dig och Robert.



Kommentarer
Postat av: Linda

Amanda, ville bara sända dig en kram! Ja tycker så jävla synd om dig med hjärtat och du är verkligen en riktig kämpe! Du kommer inte dö än på LÄNGE :) Dom hade aldrig släppt hem dig om den risken var stor, eller? En sak som är bra med sånt här de är att man får värdera om livet, och ta till vara på varje dag på ett annat sätt. De är som du skriver, de är inget att ta för givet.

Kämpa på och slappna av <3 Om du förstår hur ja menar :)

Å en sak till, vi otroligt söt hon är lilla Elvira :) Världens go klimp <3

Kramar från Linda (och Ängelie)

Postat av: FÖDD 1996 OCH GRAVID

SV: Tusen tack! Håller med dej:) är så less på alla mammor som tro de kan bestämma över mig...

Tack igen, kram:)

2012-01-05 @ 15:21:51
URL: http://ungmodernittiosex.blogg.se/
Postat av: Marcela

Hej Amanda! Jag skulle jätte gärna veta mer hur din vardag ser ut, hur du kämpar dig genom dagen.

Om du blir särbehandlad på grund av sjukdomen?



Annars tycker jag att din blogg är underbar! <3

SÅ söt dotter du har!

2012-01-07 @ 01:11:31
URL: http://themercan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0


bloglovin bloglovin