Min första kärlek var även min värsta kärlek

Tänker ofta tillbaka, fastnar lätt i gamla minnen. Önskar att jag kunde hoppa tillbaka och göra om vissa delar av mitt liv. Men jag antar att det är alla dom sakerna som gör mig till den jag är. Har ibland svårt att förstå hur jag har betett mig, agerat och framför allt hur olyckligt kär jag har varit. 
 
Alla som känner mig, eller iallafall dom flesta vet ju om att jag en gång i tiden var jävligt olyckligt kär. I min första kärlek, vi kallar han T, den där som är alldeles supersvår att komma över. Det är först nu flera år senare som jag förstår vilken skada den där kärleken gjorde. Jag ryser vid bara tanken av det faktiskt. Jag trodde verkligen att jag skulle dö utan just den personen, trodde aldrig att jag skulle sluta gråta. Än idag förstår jag inte hur jag kunde låta han leka med mig och mina känslor. Vafan, fattade jag ingenting eller.
 
Våran relation var aldrig bra, jag lärde mig mycket av honom. Hur man är otrogen, ett svin och elak. Jag har jämfört alla mina pojkvännen med han, kastat bort dom när jag märkt att dom inte är lika. Jag har trånat, älskat och blint följt varje vink. När jag såg han hoppade hjärtat några extra slag och jag kunde drömma om han på nätterna. Jag älskade honom och han lekte bara med mig. Han kunde utnyttja mig för sex för han visste att så fort han ringde så ställde jag upp. Vi kunde köra bort någonstans och när han var klar med mig så lämnade han mig på platsen så fick jag gå hem. Han lovade mig varje gång att han skulle göra slut med sin flickvän och jag trodde dyrt och heligt på honom. 
 
I dagens läge har jag världens underbaraste pojkvän, han har visat mig vad äkta kärlek är. Robert är min andra och största och enda kärlek. Han älskar mig villkorslöst och är snäll och helt perfekt. Han får mig att skratta och det är det absolut bästa med vårat förhållande. Med honom känner jag mig trygg och vi kan prata om allt mellan himmel och jord. Han är den bästa pappan som finns och tillsammans har vi världens sötast, snällaste och underbaraste lilla dotter. Jag är så himla lycklig och jag skulle inte byta mitt liv mot någon annans. Jag fick verkligen en dålig första kärlek och det tog mig runt 6 år att komma över honom, nu är det så himla skönt att det är över. 
 
Och vet ni vad det absolut bästa är, när jag ser han nu så känner jag ingenting!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0


bloglovin bloglovin