Jag kommer aldrig att förlåta dig

Det går, sakta men iallafall framåt. Ibland känns det bara som att jag flyter och jag har svårt att samla ihop mig själv. Men jag är en kämpe, en survivor, jag fixar det här. 

Finns så mycket annat att känna glädje över, plus att vi går mot ljusare tider. Men ja, klart jag tänker på han ibland. Lite mindre varje dag som går, snart kanske det kommer en dag då jag inte tänker på han överhuvudtaget. Det ska bli skönt! 

Aldrig mer ska jag öppna mitt hjärta och släppa in någon. Aldrig mer ska jag utsätta mig själv för det här. Blottlägga hela min själ och bli sårad. För varje gång det händer så försvinner en bit av mig själv. Det skrämmer mig innerligt och jag vet inte om jag skulle klara av det igen. 

Nu sova så att jag orkar jobba 12 timmar i morgon, godnatt! 

Om det fanns en dröm, så var den redan dömd

"Nu står vi här, hur fan gör vi nu
när alla våra lögner är slut
och det vi håller på med är sjukt
men ingen annan rör mig som du
nej ingen annan rör mig som du"

Om det ändå vore så enkelt



RSS 2.0


bloglovin bloglovin