Som ett bottenlöst hål

Vad ska man säga egentligen. Eller snarare vad ska man känna. Jag tror det är bäst såhär, eller kanske inte bäst men enklast liksom. Det kommer att bli lättare med tiden, men frågan är ju hur lång tid det kommer att ta. Orden fastnar, krånglar och sviker. Jag brukar ju ha lätt att sätta ord, känslor och tankar i skrift men just nu sviker dom mig. 

Har hamnat i en riktig svacka, allt var ju så roligt i början. Enkelt, lättsamt och jävligt kul. Vad finns kvar, vilka finns kvar. Ingenting, ensam, själv, det är bara jag. Kvävs av alla tankar, spyr på alla känslor och darrar när jag tänker på dig. För du hänger dig kvar, på den allra sköraste tråden balanserar du. Vill liksom inte riktigt släppa taget om mig, om oss. Eller egentligen kanske det inte ens är så, du kanske tröttnat men känner att du bara måste vara kvar. Jag släpper dig fri, vågar du gå ? 

Du bedövar mina sinnen



Otroligt härlig och solig dag ute i rallyspåret. Härliga människor var man med också så det gjorde ju allt ännu bättre. Nu hem och svida om och återigen förälska mig i alkoholens sköna berusning. Slippa tänka för en kort sekund, bara vara och umgås med underbara människor. 

Hoppas du, ja exakt du, saknar mig mer än vad jag saknar dig. Önskar bara att du kunde höra av dig, men jag vet att det är jag som har gjort valet men det hade ju känts bättre om du hade kämpat lite. Hatar att slösa på känslor, men du fick mig verkligen att känna. 

RSS 2.0


bloglovin bloglovin