People with two faces

Ni vet, livet går vidare. Blundar man och låtsats som ingenting så finns det inte heller. Man kommer liksom till en punkt där man helt enkelt bara slutar bry sig. Ingenting känns roligt och allt känns liksom luddigt. Svårt att skriva och orden trasslar. Varför måste jag känna så mycket och så lite på samma gång ? 

Försöker lägga fokus på annat. Jobbar, pluggar och umgås med alla dom bästa. Om dom bara visste vad dom gjorde för mig och mitt mående. Men det är sådana här kvällar som det är jobbigast. Elvira sover och jag är helt själv. Alla andra är ute på roligheter. Jag måste lära mig att älska dom stunderna också. Lära mig att älska ensamheten. Men har man aldrig varit här så är det svårt att förstå. 

Do you ever think of me?


Do you ever think of me, when you lie?
Lie down in your bed, your bed of lies
And I knew better, than to look in your eyes
They only pretend, you will be mine
And you know how you made me, believe
You had me caught in every web, that you weaved
But do you ever think of me, when you lie?
Lie down in your bed, your bed of lies.

Numb

Ni vet den där känslan när allt man gör bara blir fel, så är det för mig nu för tiden. Har liksom fastnat i det och vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det. Allt jag gör blir fel och när jag försöker förklara och reda upp saker och ting så blir det bara ännu värre. 

Känner mig tom, inte riktigt här, nästan bedövad. Jag försöker hänga med men känner mig paralyserad. Har fått reda på en avgörande sak, en liten detalj som gör att du är en av dom största svinen som går i ett par skor. Väntar bara på att du ska kontakta mig så att jag får berätta hur jävla idiotisk du är. 

Så jag tror iallafall att jag har fattat ett beslut nu, ett beslut som blir bäst för båda parter. Ett beslut som jag egentligen kanske inte vill men som nog är nödvändigt. Hoppas att jag väljer rätt nu. Fast egentligen så är det ju du som har bestämt och valt ända från början, det har aldrig varit på lika villkor. 

En lördagsdejt

Idag är Emma och Ebba här hemma hos oss och leker. Har varit både inne och ute och lekt och käkat lunch nere på pizzerian. Ute är det slaskigt, blött och halt men vi har haft roligt ändå. Nu har vi alla landat i soffan och kollar på lite barnprogram. :) 




Tänk om någon förstod

Som en jävla käftsmäll, så kommer alla dom där jobbiga känslorna igen. När ska jag känna att det är okej igen, att inte varje andetag är jobbigt och river stora hål i min kropp. Ångesten och skulden tynger ner mig och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Allt känns så fel nu och inget kommer att bli som det varit. 

Det börjar sjunka in att det finns absolut ingenting som kan göra allting ogjort. Att jag inte kan ändra på nånting eller ta någonting tillbaka. Jag vet hur det här kommer att sluta, hur skadad jag kommer att bli. Jag känner för mycket och det är min stora svaghet. 

Det är väl så jag säger, jag överlever



En av dom bättre dagarna på länge

Skapligt vad mycket trafik det var här då helt plötsligt. Antar väl att folk är nyfikna. Ville ju försöka ha det lite privat men så blev det ju inte. Hehe. :) välkomna då in i min sköna värld. Skön och skön vettefan, kanske inte just nu men den blir väl så småningom. 

Dagen idag har väl varit helt okej. Tog en promenad från dagis och hem i morse, det var snöigt och kallt men ändå underbart. Med lite musik i öronen kan man ju gå hur långt som helst. Sen blev det ett besök hos tandläkarn och där var det inte nådigt, såg ut som jag var en vampyr och käkat människor hela morgonen. Det var blod överallt, haha. Är ganska så öm i käften nu. 

Kvällen har bestått av att umgås med bästa vän Kristoffer och vi är ute och sladdar. En av dom roligaste sakerna som finns. Man lär väl passa på när det finns snö, man vet ju aldrig när den försvinner igen. 

Tankarna har jag på annat håll, tänker på en viss person. Har svårt att greppa att det verkligen är över, nånting som jag inte ens visste hade börjat. Tråkigt då jag verkligen ville försöka. 

Flyktigt som ett minne, trofast som en känsla


See me falling, yeah down and lonely.
Are the angels on their way? I'm in the dirt.
Hear me screaming, see me bleeding.
'Cause the day's no more the same without you. 

Vad mer finns det att säga egentligen



Det är bara du som finns i mina tankar

Känslan av maktlöshet, den infinner sig ofta. Jag vill ge så mycket, göra så mycket men allt blir bara fel. Tänk att jag alltid ska fucka upp allting. Allt som är bra, bara för att jag är så jävla rädd för att bli sårad. Istället beter jag mig som ett svin och gör så att jag själv blir sårad ändå i slutändan. 

Tänk att jag förstörde allt från första början för att jag inte fattade att det var på riktigt. Jag förstår inte alla signaler och har svårt att tolka situationerna. Jag hade en chans och sumpade den nästan på en gång. Trodde jag skulle klara mig från att få känslor, det var ju det vi kom överrens om. Jag trillade dit och när jag förstod det så var det redan försent. 

Och här sitter jag nu med ångest och skuldkänslor och det enda jag vill göra är att ruska om dig och säga att jag tycker om dig. Att jag ser dig och vill försöka. Att jag vill ha en chans till, bevisa att jag faktiskt är riktigt bra egentligen. Jag hade fanimej gett allt för en chans till. Jag vill verkligen försöka. Jag vet nu att det aldrig kommer att bli så. 

Så nu står jag inför det svåra valet att släppa taget och gå eller kämpa som aldrig förr. Jag är trött på att kämpa men tänk om det är värt det. Jag vet ju vad jag vill! 

RSS 2.0


bloglovin bloglovin