Det är bara du som finns i mina tankar

Känslan av maktlöshet, den infinner sig ofta. Jag vill ge så mycket, göra så mycket men allt blir bara fel. Tänk att jag alltid ska fucka upp allting. Allt som är bra, bara för att jag är så jävla rädd för att bli sårad. Istället beter jag mig som ett svin och gör så att jag själv blir sårad ändå i slutändan. 

Tänk att jag förstörde allt från första början för att jag inte fattade att det var på riktigt. Jag förstår inte alla signaler och har svårt att tolka situationerna. Jag hade en chans och sumpade den nästan på en gång. Trodde jag skulle klara mig från att få känslor, det var ju det vi kom överrens om. Jag trillade dit och när jag förstod det så var det redan försent. 

Och här sitter jag nu med ångest och skuldkänslor och det enda jag vill göra är att ruska om dig och säga att jag tycker om dig. Att jag ser dig och vill försöka. Att jag vill ha en chans till, bevisa att jag faktiskt är riktigt bra egentligen. Jag hade fanimej gett allt för en chans till. Jag vill verkligen försöka. Jag vet nu att det aldrig kommer att bli så. 

Så nu står jag inför det svåra valet att släppa taget och gå eller kämpa som aldrig förr. Jag är trött på att kämpa men tänk om det är värt det. Jag vet ju vad jag vill! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0


bloglovin bloglovin