Tänk om någon förstod

Som en jävla käftsmäll, så kommer alla dom där jobbiga känslorna igen. När ska jag känna att det är okej igen, att inte varje andetag är jobbigt och river stora hål i min kropp. Ångesten och skulden tynger ner mig och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Allt känns så fel nu och inget kommer att bli som det varit. 

Det börjar sjunka in att det finns absolut ingenting som kan göra allting ogjort. Att jag inte kan ändra på nånting eller ta någonting tillbaka. Jag vet hur det här kommer att sluta, hur skadad jag kommer att bli. Jag känner för mycket och det är min stora svaghet. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0


bloglovin bloglovin