Come what may

Förvirrad. Det är vad jag är hela tiden nu för tiden. Jag förstår ingenting och jag vet verkligen inte hur jag ska ta allt det här. Ena stunden så känns allt så bra för att i nästa stund falla ner till botten igen. Att vissa ord kan göra en så illa medans andra ord får en att må så bra. Varför ska allting vara så krångligt.

Men jag känner ändå att jag inte vill släppa taget. Känner att han och hans barn betyder så himla mycket för mig. Dom har lämnat ett avtryck i mitt hjärta som verkligen inte går att sudda ut. Jag tänker vänta. Ta en dag i taget så får vi se vart det leder. Vill inte tvinga fram någonting men tänker ändå finnas där om känslorna skulle komma. Vilket jag hoppas att dom faktiskt gör.

Vill ju inte för allt i världen skrämma bort han. Fast det tror jag att jag redan har gjort men jag lever på hoppet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0


bloglovin bloglovin