När hjärtat svämmar över

Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig. När man känner alldeles för mycket och alldeles för lite på samma gång. När man aldrig kan prata om det för att det gör alldeles för ont. När man vill gå men ändå stanna på samma gång. Hur hanterar man allt det här och varför kan jag aldrig få känna att det är okej. Att inte varje andetag river stora hål i mitt bröst. Att jag bara för en gångsskull kan få känna att allting är bra. Eller åtminstone att det är okej. Fan att allt jämt ska vara så komplicerat. Hur fan är det möjligt att man kan förstöra så mycket på så lite tid. Hur är det ens möjligt att kunna vara en sån dålig människa som jag är. Jag ger upp nu. Bara tar avstånd från allt och mig själv ett tag. Det är nog lika bäst tror jag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0


bloglovin bloglovin