Don't you know you got me tied

Det gick inte. Jag kunde inte släppa taget eller så var det du som inte kunde göra det. Jag har försökt, jag har sagt att jag nog tycker det är lika bra att vi varken ses eller pratar. Men ändå så fortsätter vi. Varje dag när jag vaknar så lovar jag mig själv att jag inte ska vara den som hör av mig och allt för ofta så slutar det med att det är jag som gör just det. Hatar mig själv när det blir så. Jag vet ju att om jag inte hör av mig så hör inte du heller av dig och det känns så innihelvete hårt.

Du är inte redo, vill inte gå in i något nytt förhållande. Jag förstår och respekterar det, men jag kan ju inte sitta och vänta i all jävla evighet heller. Så hur fan ska jag göra då. Fan om jag bara kunde lämna och gå. Bara kunde skita i att höra av mig. Jag ska verkligen försöka nu. Det är lika bra för jag kommer bara bli mer sårad i slutändan annars.

Om du bara kunde förstå hur mycket du faktiskt betyder för mig. Att du får mig att känna mig som världens lyckligaste tjej när jag är med dig. Att jag får fjärilar i magen varje gång du ler mot mig.

MEN NEJ AMANDA, SKÄRP DIG!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0


bloglovin bloglovin