Nu får det fan vara nog

Jag orkar inte mer. Jag orkar inte kämpa, jag tänker inte fortsätta. Varför ska jag slösa på känslor när jag aldrig kommer att få något tillbaka. Jag orkar inte alltid vara den som känner mest eller den den enda som känner något överhuvudtaget. Jag backar, lägger mig ner och bara låter allt vara. Jag vet ju reglerna och det här är det enda sättet. Fortsätter jag så kommer jag bara att förlora. Nu ska jag släppa taget och låta dig gå. Det kommer att vara svårt och det kommer att göra fruktansvärt ont men det är det enda sättet om jag ska kunna klara mig ur det här så hel som möjligt. Det här med att ha känslor för någon som inte känner något tillbaka är så fruktansvärt påfrestande och jobbigt. Jag skulle göra allt för dig medans du skiter i mig. För mig så är du allting och för dig så är jag ingenting.

Fick frågan om jag är kär i dig. Jag sa nej fast egentligen så är jag så kär att varje andetag gör ont för jag vet att du inte känner samma sak. Så nu tänker jag släppa taget om dig och jag hoppas att du låter mig gå.


Hur kunde jag vara så jävla dum ?

Det gör ont, så innihelvete ont. Återigen blir jag chockad över mig själv. Hur otroligt dum i huvudet jag kan vara. Hur jag kan ta något vackert och göra det fult. Hur jag kan skada mig själv och andra i min omgivning. Känns som ett stort tomrum i bröstet och varje hjärtslag och andetag river stora hål i mig. Jag som för en gångsskull lät mig själv att känna. Men jag förstörde allt, som vanligt. Ångesten tynger ner mig och livsgnistan är låg. Jag som började må lite bättre, hittat någon som uppriktigt gjorde mig lite gladare och till en bättre människa. Nu anar jag botten igen och resan tillbaka upp kommer att vara lite längre den här gången. Jag önskar verkligen att du förstod hur mycket du faktiskt betyder för mig. 

Om du bara visste vad du gör med mig

Jag lovade ju mig själv, lovade mig själv så innihelvete mycket. Kan det vara så, nej det får inte vara så. Det ska ju vara jag som bestämmer reglerna, alltid jag. Nu är det fel, jag har ingen kontroll. Känner mig förvirrad, känner för lite och alldeles för mycket. Vet helt ärligt inte hur jag ska ta mig ur det här på bästa vis. Utan att bli helt trasig och gå sönder. 

RSS 2.0


bloglovin bloglovin