Hur kunde jag vara så jävla dum ?

Det gör ont, så innihelvete ont. Återigen blir jag chockad över mig själv. Hur otroligt dum i huvudet jag kan vara. Hur jag kan ta något vackert och göra det fult. Hur jag kan skada mig själv och andra i min omgivning. Känns som ett stort tomrum i bröstet och varje hjärtslag och andetag river stora hål i mig. Jag som för en gångsskull lät mig själv att känna. Men jag förstörde allt, som vanligt. Ångesten tynger ner mig och livsgnistan är låg. Jag som började må lite bättre, hittat någon som uppriktigt gjorde mig lite gladare och till en bättre människa. Nu anar jag botten igen och resan tillbaka upp kommer att vara lite längre den här gången. Jag önskar verkligen att du förstod hur mycket du faktiskt betyder för mig. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0


bloglovin bloglovin