Vad är det som händer egentligen

Tappar fotfästet och trillar ner, igen. Klättrar upp och håller i mig stadigt men faller ändå. Vägen upp är så oändligt lång medans fallet ner går fort. Just idag känns det okej, det gör inte så ont att andas. Kanske har det att göra med att det börjar bli sommar eller kanske för att jag inte längre pratar med han. Han som får min mage att göra kullerbyttor och hjärtat att hoppa över några slag. Det är andra villkor men det gör faktiskt inte mig så mycket. Lika bra att släppa taget och gå vidare. Ersätta en med många andra istället. 

Jag ska bli bättre och roligare. Har bara inte orken att vara alla till lags hela tiden. Snart är det äntligen helg och jag kan få bedöva allt med alkohol, vänner och skratt. Känna att jag faktiskt mår lite bättre. Det kan bara bli bättre, försöker jag intala mig själv medans mörkret trycker på. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0


bloglovin bloglovin