Will you be there when the dream begins

Weheartit


Inte det lättaste att sova ibland

Skit knäppt kan jag tycka, statistiken ökar och klockan är liksom mitt i natten. Vem är vaken nu och läser min blogg kan man ju undra. Själv så kan jag inte sova pga lite privata saker så jag passar på att knepa och knåpa med designen. Snart så är den klar och den kommer att bli awesome. Nä nu ska jag lägga mig i sängen och läsa lite bok, godnatt.

Saknar min älskling som jobbar natt den här veckan, buhu.



Livet är orättvist och ibland jobbigare för andra

Det blir inte så att mamma kommer hit idag, utan vi ska åka till en i släkten som inte mår så bra. Det har hänt något alldeles jättetragiskt och därför kommer jag inte att vara så himla aktiv idag, men det får ni stå ut med. Slänger in en dagens sko i ett tidsinställt inlägg och idag är det första paret av dom jag köpte höromdagen på köpis. Nä nu måste jag skynda mig.

Slänger in en bild från Tuva-Lis dop i brist på annat.




Allting handlar inte om pengar, det är viktigare att leva

Det var en anonym som kommenterade mitt inlägg där jag har lagt ut en bild på mitt ärr jag fått efter operationen. Denne personen skrev och sa att jag borde få pengar från försäkringen för det ärret, eller att jag måste verkligen få pengar för det. Ja så kan tyckas, men för mig så påminner ärret mig om liv. Just precis, om liv. Mitt liv, min livsförsäkring. Jag behöver inga pengar, jag är bara lycklig över att jag får leva. Med eller utan ärr.

Aja, nog om det. Igår när jag var på köpis så handlade jag på mig lite saker. Blev en massa mat, blöjor, våtservetter och annat smått och gott till Elvira. Men köpte även 3 st skal till min nya älskade Iphone 4S och 2 par skor. Det var verkligen superrea på Din sko och jag kunde inte motstå att gå in och kika. Där hittade jag skorna jag spanat in en längre tid, så köpte dom i både svart och brunt. Och jag fick betala 179 kr för båda paren, då dom egentligen skulle gått på 1000 spänn tillsammans. Jag är grym på att fynda. Dom skorna får ni se om någon dag, när jag visar dagens sko.

Nu är det inte långt kvar tills älsklingen kommer hem och jag längtar en massa. I morgon är det alla hjärtans dag och jag planera en massa morgonmys, för älsklingen jobbar eftermiddag den här veckan.



Du är den bästaste mamman i hela världen

Ska åka över till mamma en sväng nu. Saknar henne, snacka om att jag har blivit mammagris. Men hon är den bästa mamman som finns, så som hon har stöttat mig så. Tack mamma för att du är den du är, du är bäst. :) Jag älskar dig.



Jag önskar att jag vore starkare

Känslorna och tankarna gnager hål i själen på mig. Funderar, tänker och grubblar. Hur ska det här sluta, kommer det någonsin att bli bra igen. Kan erkänna att jag tänker att livet är orättvist. Är fortfarande rädd, känslan vill liksom inte försvinna. Är rädd för allt egentligen.

Har man varit nära att dö så uppskattar man livet lite mer. Att vara ett andetag från den andra sidan har fått mig att tycka att livet är underbart. Jag älskar mitt liv, min familj och min underbara bebis. Men kan inte riktigt njuta då jag bara tänker på att jag kan dö när som helst (även fast jag typ är odödlig).

Kan inte sova, är mammig och längtar tills senare idag då jag får träffa min underbara mamma. Det blir tacosmys för hela slanten och jag ska njuta, så mycket jag bara kan. Tack alla ni underbara som funnits där för mig och stöttat och tröstat mig. Ni är ovärdeliga i mina ögon, jag älskar er.



D R E A M

Weheartit


Nu är det upp till er att berätta för mig

Jag borde skriva, jag vet det själv. Men så fort jag sätter mig ner och försöker så vill liksom inte alla tankar bli till ord. Jag vet exakt hur jag känner och ibland så önskar jag att jag var en sådan person som kunde prata om känslor. Jag är ingen sådan person och kommer aldrig att bli. Jag har alltid skrivit mina känslor.

Men det kan lätt b
li alldeles för personligt. Ni vill väl inte läsa om mina tankar, mediciner, sprutor och nålstick. Hur ont det gör där pacemakern sitter, eller hur rädd jag är för att dö. Hur rädd jag är för att pacemakern ska gå in och chocka min kropp.

Så vad vill ni egentligen läsa i min blogg ?

Rädsla är en hemsk känsla

Konstigt att så många finns kvar här fastän jag inte skriver något. Det är ju kul för då känns det ju mer värt det att fortsätta blogga.

Har fullt upp just nu i mitt liv och jag har liksom aldrig tid till att sitta ner och ta det lugnt. Även fast jag egentligen borde det. Jag har haft lite svårt att anpassa mig i mitt nya liv, som hjärtsjuk. Att vara mamma är det underbaraste som finns och det har jag inga som helst problem med.

Men att vara 24 år gammal och f
å en icd inopererad, det är svårt att hantera. Jag är rädd, konstant, rädd för att dö. Är så otroligt rädd att jag inte ska vakna upp på morgonen. Rädd för att jag inte kommer att få se Elvira växa upp. Rädd för att jag ska lämna Robert ensam.

Jag försöker inte att visa min rädsla, försöker alltid att hålla upp humöret. Allt för att dom i min omgivning ska få slippa trösta mig. Vill inte att Elvira ska känna min rädsla heller.

Jag tar det här istället, skönt att få s
kriva av sig lite. Att få dela med sig. Ni tycker säkert att jag är gnällig och att jag bara borde bita ihop och leva med det. Men fan så svårt det är, jag hatar att inte ha kontroll och jag brukar vara stark, men nu känner jag mig så himla liten och svag.

Jag saknar att ligg
a på sjukhuset, kan liksom aldrig slappna av här hemma. Där hade dom koll på mig och det var omöjligt att dö. Här hemma kan jag ramla ihop när som helst och jag kan bara gå och vänta på det. Det är hemskt vad man tar livet för givet, när det kan vara över så himla fort.

Jag försöker hålla igång, vara i farten
och göra saker. Vill inte sitta still och känna en massa. Vill få vara levande och må bra. Vill träffa folk och jag vill umgås. Jag är världens stoltaste mamma och jag kommer att göra allt för min dotter, söta lilla Elvira. Hon är mitt ljus, mitt liv och framför allt mitt hjärta. Jag älskar dig och Robert.



Det sista avskedet av våran älskade Eino

Är just nu på min fina och underbara morbror Einos urnsättning. Så det här är ett tidsinställt inlägg. Tänkte bara dela med mig av en låt som jag tillägnar min fina Eino. Lyssna, njut och gråt lite grann. Jag älskar dig!



Nu är det en hel månad sen det hände

Nu har det gått en hel månad. Tiden går så fruktansvärt fort, känns som att det hände igår. Kan fortfarande inte fatta att du är död, jag kommer nog aldrig att fatta det. Varför är livet så orättvist och varför måste alla dom bra människorna dö ?

Är ensam nu igen, känns tråkigt. Har så svårt att sova när älsklingen inte är hemma. Fast när jag väl somnar så är det skönt att sova själv, för då slipper jag vakna av att han snarkar. Sitter iallafall och fördriver tiden med att spela Miljardär, skit gammalt spel, men roligt.

Ska väl ta mig en kvällsmacka snart och
slå på en film och sedan försöka sova. Synd bara att det är så mycket tankar och känslor som snurrar runt i mitt inre.


Du är otroligt saknad min älskade morbror, jag älskar dig.


Nyare inlägg
RSS 2.0


bloglovin bloglovin