Som ett bottenlöst hål

Vad ska man säga egentligen. Eller snarare vad ska man känna. Jag tror det är bäst såhär, eller kanske inte bäst men enklast liksom. Det kommer att bli lättare med tiden, men frågan är ju hur lång tid det kommer att ta. Orden fastnar, krånglar och sviker. Jag brukar ju ha lätt att sätta ord, känslor och tankar i skrift men just nu sviker dom mig. 

Har hamnat i en riktig svacka, allt var ju så roligt i början. Enkelt, lättsamt och jävligt kul. Vad finns kvar, vilka finns kvar. Ingenting, ensam, själv, det är bara jag. Kvävs av alla tankar, spyr på alla känslor och darrar när jag tänker på dig. För du hänger dig kvar, på den allra sköraste tråden balanserar du. Vill liksom inte riktigt släppa taget om mig, om oss. Eller egentligen kanske det inte ens är så, du kanske tröttnat men känner att du bara måste vara kvar. Jag släpper dig fri, vågar du gå ? 

Du bedövar mina sinnen



Otroligt härlig och solig dag ute i rallyspåret. Härliga människor var man med också så det gjorde ju allt ännu bättre. Nu hem och svida om och återigen förälska mig i alkoholens sköna berusning. Slippa tänka för en kort sekund, bara vara och umgås med underbara människor. 

Hoppas du, ja exakt du, saknar mig mer än vad jag saknar dig. Önskar bara att du kunde höra av dig, men jag vet att det är jag som har gjort valet men det hade ju känts bättre om du hade kämpat lite. Hatar att slösa på känslor, men du fick mig verkligen att känna. 

People with two faces

Ni vet, livet går vidare. Blundar man och låtsats som ingenting så finns det inte heller. Man kommer liksom till en punkt där man helt enkelt bara slutar bry sig. Ingenting känns roligt och allt känns liksom luddigt. Svårt att skriva och orden trasslar. Varför måste jag känna så mycket och så lite på samma gång ? 

Försöker lägga fokus på annat. Jobbar, pluggar och umgås med alla dom bästa. Om dom bara visste vad dom gjorde för mig och mitt mående. Men det är sådana här kvällar som det är jobbigast. Elvira sover och jag är helt själv. Alla andra är ute på roligheter. Jag måste lära mig att älska dom stunderna också. Lära mig att älska ensamheten. Men har man aldrig varit här så är det svårt att förstå. 

Do you ever think of me?


Do you ever think of me, when you lie?
Lie down in your bed, your bed of lies
And I knew better, than to look in your eyes
They only pretend, you will be mine
And you know how you made me, believe
You had me caught in every web, that you weaved
But do you ever think of me, when you lie?
Lie down in your bed, your bed of lies.

Numb

Ni vet den där känslan när allt man gör bara blir fel, så är det för mig nu för tiden. Har liksom fastnat i det och vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det. Allt jag gör blir fel och när jag försöker förklara och reda upp saker och ting så blir det bara ännu värre. 

Känner mig tom, inte riktigt här, nästan bedövad. Jag försöker hänga med men känner mig paralyserad. Har fått reda på en avgörande sak, en liten detalj som gör att du är en av dom största svinen som går i ett par skor. Väntar bara på att du ska kontakta mig så att jag får berätta hur jävla idiotisk du är. 

Så jag tror iallafall att jag har fattat ett beslut nu, ett beslut som blir bäst för båda parter. Ett beslut som jag egentligen kanske inte vill men som nog är nödvändigt. Hoppas att jag väljer rätt nu. Fast egentligen så är det ju du som har bestämt och valt ända från början, det har aldrig varit på lika villkor. 

Tänk om någon förstod

Som en jävla käftsmäll, så kommer alla dom där jobbiga känslorna igen. När ska jag känna att det är okej igen, att inte varje andetag är jobbigt och river stora hål i min kropp. Ångesten och skulden tynger ner mig och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Allt känns så fel nu och inget kommer att bli som det varit. 

Det börjar sjunka in att det finns absolut ingenting som kan göra allting ogjort. Att jag inte kan ändra på nånting eller ta någonting tillbaka. Jag vet hur det här kommer att sluta, hur skadad jag kommer att bli. Jag känner för mycket och det är min stora svaghet. 

Det är väl så jag säger, jag överlever



Flyktigt som ett minne, trofast som en känsla


See me falling, yeah down and lonely.
Are the angels on their way? I'm in the dirt.
Hear me screaming, see me bleeding.
'Cause the day's no more the same without you. 

Vad mer finns det att säga egentligen



Det är bara du som finns i mina tankar

Känslan av maktlöshet, den infinner sig ofta. Jag vill ge så mycket, göra så mycket men allt blir bara fel. Tänk att jag alltid ska fucka upp allting. Allt som är bra, bara för att jag är så jävla rädd för att bli sårad. Istället beter jag mig som ett svin och gör så att jag själv blir sårad ändå i slutändan. 

Tänk att jag förstörde allt från första början för att jag inte fattade att det var på riktigt. Jag förstår inte alla signaler och har svårt att tolka situationerna. Jag hade en chans och sumpade den nästan på en gång. Trodde jag skulle klara mig från att få känslor, det var ju det vi kom överrens om. Jag trillade dit och när jag förstod det så var det redan försent. 

Och här sitter jag nu med ångest och skuldkänslor och det enda jag vill göra är att ruska om dig och säga att jag tycker om dig. Att jag ser dig och vill försöka. Att jag vill ha en chans till, bevisa att jag faktiskt är riktigt bra egentligen. Jag hade fanimej gett allt för en chans till. Jag vill verkligen försöka. Jag vet nu att det aldrig kommer att bli så. 

Så nu står jag inför det svåra valet att släppa taget och gå eller kämpa som aldrig förr. Jag är trött på att kämpa men tänk om det är värt det. Jag vet ju vad jag vill! 

Unknown



Jag tog dig aldrig för en idiot

Tack för den liksom, kul att du bara sluta höra av dig. Känns ju kul att man betyder något. Så sjukt jävla irriterande, skit samma. Du kommer väl krypandes sen iallafall. 

Sömnlöst, spring i benen, Elvira sparkas och det är helt omöjligt att slappna av. Känns ju sådär när man ska kliva upp om typ 5 timmar. Nä nu får det vara nog, sova så att jag kan få kliva upp och känna att det är iallafall en dag närmare helgen. Godnatt eller något! 




Alla leker och jag får kolla på

Får det ens existera såna här dagar, då det känns som att hela världen har glömt bort att man finns. När den ena efter den andra sviker och man blir helt ensam kvar. Jag är trött på att försöka, att alltid vara till lags när man inte får något tillbaka. Ensamheten kryper in innanför skinnet och ger mig kalla kårar. Nä, jag tror bestämt att jag stället in den här dagen och kryper tillbaka ner i sängen för det verkar vara den enda platsen jag är välkommen i. 

Om du bara visste

Du har mig, som ett fotografi. 
Tar fram mig när du behöver, 
för att minnas. 
Skratta åt eller klippa sönder. 
Du har mig, som fast i en bok i din 
bokhylla. 
Som dammar igen innan du kommer 
ihåg att jag finns där. 
På så sätt förevigar du mig, men inte oss. 

Vi var bilden du klippte sönder. 

Just like that!



Someday love will find you

Känns som att jag håller på att explodera, att känslorna river upp stora sår inuti mig. Vill så gärna berätta, skriva, få alla att uppleva. Svek, ångest och desperation är dom tre känslorna som figuerar i mitt liv just nu. Hatar att folk ska tycka synd om mig och hatar nästan ännu mer folk som är nyfikna. Håller allt inom mig, ler som den glada tjej alla tror att jag är, ser ni verkligen inte att skälver vid bara tanken på allt det här. Att min värld har kastats omkull och aldrig mer kommer att bli densamme igen.
 
Att separera är en stor sak att göra, ännu större om man har barn ihop. Det suger musten ur en och man får verkligen försöka vara så positiv som möjligt. Ibland känns det så otroligt skönt att få vara själv medans andra gånger så rämnar allt och man hamnar i en svacka som är så djup att det är svårt att hitta ut. Jag vill gärna tro att det här är det bästa för oss men självklart så finns ju känslorna kvar och det kommer dom nog att göra en längre tid, för evigt kanske.
 
Utan min otroligt vackra och underbara dotter så hade jag nog aldrig klarat av det här. Med henne i mitt liv så kommer jag aldrig att vara ensam och det är jag så otroligt tacksam över. Jag har alltid varit en sån person som hellre skriver mina känslor istället för att prata om dom öppet. Så jag kommer säkert att skriva en massa här i fortsättningen. Förhoppningsvis så kommer inläggen att bli lite roligare i framtiden, ha lite överseende med mig ett tag nu.
 
Jag måste få bearbeta och processa det här ett tag, måste få gå vidare, i min takt. Det är vikigt!

"You know I still love you
Though we touched
And went our separate ways."

Du gör mig galen!

Helt jävla allvarligt, jag blir inte klok på vissa människor. Speciellt en viss person. Så sjukt jäkla bångstyrig och irriterande att jag bara vill ställa mig och stampa i golvet som ett litet barn. Känner för att slita av mig håret och skrika dom allraste fulaste svordomarna jag kan. Men nu är ju inte jag sån, jag är ju en alldeles förträffligt trevlig tjej, ungefär när jag sover, typ! 

Sömnsvårigheterna gör sig påmind och det verkar inte som att kroppen vill slappna av. Trött som aldrig förr men tankarna håller mig vaken. Känslan av tomhet infinner sig och jag har svårt att riktigt greppa verkligheten. Är det såhär det kommer att vara och när i helvete ska jag sluta tänka på han! Han med stort h som har fått min värld att gunga. Hur kunde jag vara så jävla dum att jag klantade till allt såhär. Vilken idiot jag är! 

Nä nu får det vara nog. Slösar bort lite mer tid och lägger mig och kollar på tvd och håller tummarna att jag kanske kan få sova nån liten timme den här natten. Hörs, hej! 






Can't you see that it's impossible to choose

Tankarna sliter mig itu. Gör att jag inte kan sova, ångesten kryper i skinnet på mig och jag vill bara springa. Springa ifrån alla tankar och känslor. Jag är så kluven, vet inte vad jag ska säga eller göra, vill skrika, vill vara tyst. Vet jag ens vad jag vill, jag tror inte det. Det sticker, det kryper, det brinner i min hud av alla frågor utan svar. 

"Torn between the lover and the love you leave behind."

Can you feel my heart

I'm scared to get close and I hate being alone
I long for that feeling to not feel at all
The higher I get, the lower I'll sink
I can't drown my demons, they know how to swim

Bästaste vännen, åh vad du betyder mycket

Det är otroligt vad skönt det är att jag har fått upp kontakten med Lisa igen. Med henne kan jag prata om allt med och hon får mig alltid på bättre humör. Hon är snygg, snäll och ett riktigt kap (för er killar som läser). Min största önskan just nu är att hon flyttar hit till Gävle så att vi kan ses en massa oftare. Love you honey.




Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0


bloglovin bloglovin